Mycket i Wagners symfonier wwv 29
i c-dur, wwv 35 i e-dur 1834 samt
"Sieben kompositionen zu" Goethes
Faust Op.5 (1831) mfl,
kan tolkas i psykologiska termer,
utspelandes i en melankolins mano-
depressivt bipolära utbrott,
där nerverna ständigt går på högspänd
lina mellan balans och obalans,
harmoni och kaos i en infernaliskt
komponerad neuros där hysterin är
dirigent,
och hans operor "Der ring des nibelungen"
samt "Valkyrian"
mfl bör väl vara fullgott underlag
för psykiatrisk forskning.

Inte för inte var Nietzsche och Wagners
psyken besläktade med varandra,
varvid den förstnämnde till slut blev
galen medan Wagners musik hetsade
Hitlers hybris till vansinnets gräns.

Musik påverkar !

*