Som rationellt tänkande och reflekterande
individ kan man finna åtskilligt att betänka
och kanske till och med identifiera sig med
i Jean-Jacues Rousseaus arbeten, som
"Samhällsföredraget" samt "Emily"
båda utgivna 1762.

Däremot finna man att privatpersonen
Rousseau av att döma genom hans
levnadssätt inte var den karaktär
som understödjas i böckerna,
i tex "Emily"där han redogör för vad
som bör vara den naturligaste och
gynnsammaste fostran av barn,
varvid han själv lämnade bort sina
barn till en barnmorska för att de
inte skulle hamna under hustruns
vårdnad,
eftersom det skulle medföra katastrof
för barnen enl honom som själv inte
hade tid ta hand om dom.

När läsaren finna att det döljer sig en
annan persona bakom ett verk sviker
läsarna författaren om de finns
misshag i dennes persona,
trots att de inte känna denne.

Läsare med sådana anspråk på
författares integritet
går inte bara miste om
dyrköpt kunskap utan kränker
även författaren genom anspråk
på intrång i dennes privatliv.

De kan tom kassera dennes böcker
även om de tillhör världslitteraturens
främsta verk och Nobelprisats.

Men vad är det som säga att en författare
bör leva efter vad han skriver såtillvida
att det inte rör sig om rena självbiografier ?

Det är som med politiker som inte själva
lyckas leva upp till sina politiska manifest.

Det är hos ex kritiker och kulturjournalister
utmärkande att de så gärna vet att tycka rätt
om ett litterärt verk,
men som själva är helt oförmögna
till att skriva den,
liksom Rousseau visste hur man fostrar
barn i teorin,men inte klarade av detta i praktiken.

Yrke och privatliv är liksom teori och
praktik helt skilda saker,
men behöver för det inte vara motsatser.


Ingår i "Litterära brottstycken"