Vad har Karin Boye 1900-1941 med sin
"Kallocain" utg 1940 att säga den
civiliserade människan idag ?
åtskilligt ! om inte allt,
där världsstaten alltmer efterliknar
allas lika värde och intet får vara olikt.

Genomgående förutspår hon som en
synsk spågumma
det framtida samhällets fångstnät
där barn redan vid sjuårsåldern
deporteras till speciella uppfostrings-
läger för programmering.

Alla hjärntvättas till att ange varandra
i ett angiverisamhälle om de som har
avvikande beteende.

Närmare än framtidens koncentrations-
läger kommer man inte
av den statskontrollerade apparaten
som med kemiska droger
förslava individerna.

Uppenbarligen har hon influerats av
Kafkas "Processen" utg 1925
varför hon läst den tyska versionens
original,
samt Huxleys "Du sköna nya värld" 1932,
men det grundläggande temat såddes
från de upplevelser hon har erfarenhet
av under sina sista levnadsår i Berlin
och nazisternas uppgång.

Nu är vi snart där igen som den smyga
sig fram under en demokratisk rökridå,
med pamfletter som "allas lika värde"
och Orwells 1984 har passerats för länge
sedan.

Ingår som nr 123 i "Litterära brottstycken"