saliven hade runnit ned på hennes mörka jacka och bildat en fläck men det var det nog ingen som skulle se
hon borstade lite med ovansidan av handen

det regnade ute än
vattnet bildade en ridå mot omvärlden

hennes hår var rufsigt och ögonen kändes svullna
fröken mörk sträckte sina armar mot busstaket
och när hon sänkte dem ned igen
kom hon ihåg sin dröm

fröken ljus

hon log vid minnet
undrar vad andarna ville henne nu
vad kunde denna abnorma grönögda ängel ha velat meddela henne med sitt konstiga meddelande

att meningen med livet var sig själv

var tanken den att man var tvungen att tycka om sig själv innan man kunde älska någon annan eller att man bara har ett liv och då ska man leva det fullt ut

ok
hon skulle försöka att inte se henne som mästrande utan mer som en vägledare och föska lista ut meningen med livet med hjälp av dessa enstaka ord

snart var hon framme i byn där herr larsson huserade
hon längtade efter att få vara med honom
och se

där kom solen fram och bildade en alldeles underbar regnbåge genom solregnet

fröken mörk log