Ensamheten spyr omkring mig,
även om man inte förstår den,
jag har ju vänner och familj,
jag har en släkt som bryr sig.

Men jag har ingen som håller min hand,
ingen som stöttar på rätt sätt,
och när jag känner mig som deppigast
är det ingen som ger mig tröst.

Ensamheten spyr omkring mig,
jag sitter alldeles ensam i mitt rum,
tittar ut mot det ensamma mörket
och jag vet att ingen förstår...