Med melankolisk blick söker sig
den filosoferande uttyda stjärn-
hoparna på natthimlen,onåbara
för mänskligt förstånd.

Det är som med människor som
kan liknas vid stjärnor på natt-
himlen,där alla och envar lyser
olika klart.

När allt är uttytt tar fantasin vid
inför det man inte kan förstå.
-