Fröken svår hoppas i desperation,
Att han ska kliva ner från sin tron,
Där han sitter stolt som en tupp,
Högst på piedestalen upp,
Men han han är allt för uppnäst,
Och hon blir avsnäst,
Hon kan melodin,
Men är fast i melankolin,
Fröken svår ser med sorgsen blick,
Allt hon missat, allt hon inte fick,
Hon hoppas att det inte är så här det ska förbli,
Att hon ska komma förbi,
Denna olyckliga kärlek hon känner,
Som smärtar, rycker sliter och bränner,
Fröken svår älskar alltid fel,
Och blir nog aldrig någonsin hel...