Kristel smyger på staketens hörn
med Aldurs blå stenar i hand och ficka
apelsiners blommors karamellers färgers ljus

hon har givit något av sitt själv
till stenen, blivit draken, bränt en stad
magmasvar i brunnar, äng av jade
stenarna är allt, allt är sten
hon var livets vakt i stadens gruva
indigo i mörkret nära Moloks brus

silverflodspion med kniv i fickan
nu ett hologram av tidens glitter
alabastergröna vågors smultron
orangeblomma vid min hals
drömmar om att någon tar tid
ryggen brun mot jord, buren genom ljus

gula tankar, folkets sus om Busen
naglade av sockerstenar i staketen
under blåa tyngder, gula ljus

äpplen, pizzor, gröna blommor inuti
ät mig, är du färdig, redo att äta
bitterskär, hal och saltig oskuld
hänger i din favoritsmak, äter apelsinchoklad
gruvans svarta kanarier, Odens gröna korp
ätklar fågelvadd för Corwin, bomull av grus

tuggan går i cirklar över dalen
genom horisontens spända mage
ebb och flod i yrsam centrifug
stroboskop i kikaren runt halsen
kula höften av din färg
spela stenar runt ditt ljus