I ett vindsrum under en takås
i Paris,
satt en bemärkt poet Henri Murger
(1822-1861)
inkännande den fattige konstnärens
yttersta nöd,
medan han ibland tröstade sig
med vin,poesi och lösaktiga slampor,
i Quartier latin,
i vilket han lät föreviga i sitt verk
"Scenes de la vie de boheme"1848,
som förvandlades fr roman till pjäs,
och slutligen till opera.

Från att hela sitt korta liv
levt i yttersta armod,
blev detta verk
ljuset i tunneln,
i samma ögonblick
som han
plötsligt dog.

Sådant är ibland
livets orättvisa,
att det någon sår,
får han inte alltid skörda

*