när solen skiner som starkast väljer hon skuggan
och när månen bländar vargen
ylar hon

ingen känner riktigt fröken mörk
inte ens hon själv

hon söker bland stenar hav människor och städer
letar efter ledtrådarnas fullbordade spindelnät
du vet

där morgondaggen stannar lite längre

bland dessa ruiner av värdighet
jagar hon rester av ett annorlunda liv

förklädd till någon annan
söker hon stunder som inte längre finns
och de som aldrig blev

ibland vilar hon i famnen hos någon annan
låter deras andedräkt söva

livets jägarinna