Säg det verk däri varje bokstav,
varje ord och varje mening inte
är överflödiga utan en nödvänd-
ighet liksom det solida i ett bygg-
nadsverk eller som ryggraden i
en kropp vars symmetri är oskilj-
aktiga i dess fulländning.

Det är som om verkets helhet
lyckats med det omöjliga konst-
stycket svepa med sig hela oänd-
ligheten och dess obegripliga
mysterium in i en enhetlig
komposition där dess fördolda
existens avslöjats in i minsta
lilla partikelcell.

När så en bortskämd bibliofil
noggrann och petig upptäcker
att i ett sådant verk inrymts
allt i ett, finns det därmed intet
att tillägga.

~