Från neolitisk stenålder till 2000-
talet har ingenting förändrats av
människans naturbehov utan mer
förökat dem vilket medfört att hon
i enlighet med Thomas Hobbes
( 1588-1679 ) är en egoistisk natur
vilken sätter sina egna personliga
behov framför andra och mer eller
mindre blir en egocentrisk narciss-
ist där allas krig mot alla medger
att allas lika värde blir till ett dumt
skämt som är lika onaturligt som
att tro på demokratin i en produktiv
och konsumerande civilisation där
alla konkurrerar om livsutrymmet
som alla lever på varandra där indi-
viden under dessa existensiella livs-
villkor behöver beskydd genom ett
socialt samhällskontrakt där staten
bestämmer allt över henne vilket
ger farlig grogrund till Stalinism,
Maoism och Hitlerism.

Hobbes som själv åtnjöt skydd från
kungen var i själen en pessimistisk
natur med förgreningar till Schopen-
hauers negativa livssyn som med sin
samlade livserfarenhet skrev sin själv-
Biografi först vid 85 års ålder enkom
för att hålla sig sysselsatt och som i
motsats till Schopenhauers " Värld
som vilja och föreställning" inte var
lika pessimistisk.

*