Den autodidaktiske mästaren
och den obildade hopen,
vilken olämplig kombination !

där mer kan anas en korsfästelse
som hämnd för den enes aptit
på kunskapens träd som noga
väl utvalt de saftigaste frukter,

och som den intellektuellt solitäre
syndare han äro bespottas medan
statskontrollerade intelligenser
hedras för flit och lydnad,
där normen är likriktad
och allt olikriktat är onormalt.

Men som tämjda naturer icke
kan betraktas som naturliga
i jämförelsen med de icke
tämjbara,
finns en naturvetenskaplig gräns
för vad som egentligen är normalt
och onormalt när civilisationen är
förvildad och det endast råder ord-
ning och balans i naturen.

Den teknologiskt utvecklade civili-
sationen är den dysplasi tämjda
intelligenser fostrats till för de veta
intet annat som fångar i en intellek-
tuell läras domslut av att alla är lika
värda emedan naturrikedom av olika
etniciteters mångfald av artrikedom
i naturen skall stävjas och urskiljas
till en enda.

Epilog : Utkast

Den öde planeten jorden som en gång
i sitt grönskande paradis trubadurer
sjöngo sina lovprisande naturlyriska
sånger intet mera finnas i den grånande
tid av kampen mot naturens mångfald-
igande inspiration endast aska finnas
där allt är lika likt liken i katakomberna.


-

-