Jag gick i nattens ogenomträngliga mörker alldeles ensam.
En vampyr överraskade helt plötsligt mig
jag hade ingen chans att komma undan.
Hennes hypnotiska ögon mig fångade
och väl tillfångatagen blev jag biten.

Sakta men säkert sög demonen ur mitt blod,
kroppen blev svagare och orkeslösare.
Allt som jag tidigare värderade
allt jag tidigare uppskattat blev oväsentligt.
Jag längtar inte ens längre efter solen
Efter solljusets värme och hopp.

Det som nu existerar för mig är en blodsugares liv.
Ett liv där jag är ute på nätterna och jagar oskyldiga byten.
Oskyldiga offer som jag hoppas med sitt blod ska ge mig energi,
energi till att överleva och för att överhuvudtaget existera.

Inga av mina offer har dock givit mig
den tillfredställelse jag söker
tillfredställelsen som jag förnimmande
då jag såg mitt ödes ögon.

Det bitsår vampyren gav mig lämnade ett oläkbart ärr
Ett ärr som ständigt påminner mig om henne.
Hon vars smittade blodmassa nu rinner
Fram genom mina ådror.

Det gör hopplöst ont i mitt pulserande bröst
då hennes röda varma blodvätska passerar
passerar genom mitt trasiga hjärta
hela tiden utan nåd.

Snälla blodsugande gengångare kom tillbaka och hjälp mig.
Jag är inte bra på att vara vandöd.
Jag behöver din vägledning i mörkret
under resten av oändligheten.
Jag är oförmögen på att införskaffa livskraften själv
du måste bistå mig nu.

Snälla vampyr överraska mig igen
Ge mig inte en chans att komma undan.
Jag skulle ändå inte fly
För de ända jag nu vill
är att se dina hypnotiserande ögon igen.
Jag struntar i solljuset
Solen dess värme och hopp.

Jag klarar inte av att vara levande död längre
och att hela tiden plågas av denna osläckliga längtan.
En längtan och en förbannelse som jag är dömd till
att lida av i ändlöshet.
En evighet som aldrig tar slut ifall jag måste finnas till
i nattens ogenomträngliga mörker alldeles ensam.