en tanke föll över malmoe stad och vreds ikapp med turning torso det var du och jag i din mercedes och stjärnorna krossades mot vindrutan då du brände däckens gummi i en jämn ström på stadens gator

dina ögon glittrade på samma sätt som de gjorde då du föddes i stenhuset med vitrappade väggar i södra kosovo på åttiotalet ditt leende var inte tandlöst som då men det fångade mitt hjärta lika starkt som det fångat din mors

vi stannade vid kajkanten och med nedvevande sidorutor insöp vi doften av salt hav som berättade om sin färd genom universums alla kroppar och på tal om kroppar så vände du din mot min och vi var under ett ögonblick nära att bli en enhet men vi behöll vår dualitet eftersom vi visste att vi ändå inte skulle ha någon framtid du såg din blivande brud i backspegeln och jag såg min dåvarande make i månens silverspegel

du tog upp en Marlboro för att bryta den tvingade tystnaden i ett par bitar och med darrande händer tände jag din cigarett med min sista tändsticka

du startade motorn och dränkte tystnaden med popmusik på romani och jag kände då att jag precis som timbuktu ville till himmelen men jag ville inte dö så jag skyndade mig att dra ner cigarettröken i lungorna för att lugna mitt upproriska hjärta och sinnelag och vid möllevången slängde jag fimpen i rännstenen när du sakta passerade förbi och tutade glatt åt några av dina vänner som stod där och frös med händerna nedstuckna i byxfickorna och håret stelt fastklistrat mot huvudet

det var du och jag och stjärnorna som krossades mot motorhuven och månen - månen!- den flög i bitar då våra händer fann varandra i malmoenattens mörker och en svag ton av romanomusiken klingade kvar likt brustna spegelskärvor...