Jag såg på ditt ansikte

du lyssnade inte

Endast minnena förstår

de var våra

varför måste det vara så

Dåtid

dåraktigt trodde jag att det skulle vara

för alltid

Men inget mer, borta för evigt

vi finns inte längre

aldrig trodde jag att du

skulle skänka mig tårar

Aldrig trodde jag

Blind följde jag dina steg

men dörren stängdes framför mina ögon

och jag var ensam,

förlorad, igen