Solskensbarn

jag ser dem

hur de dansar, dansar, dansar

som om mörkret aldrig existerat

som om världen och vi aldrig någonsin

varit i krig

och jag ler åt deras leende

och jag gråter de tårar

de inte tillåter sig själv att gråta

känner smärtan de inte verkar känna

just nu, just då

och jag ler

vänder sig om gör de då

ler brett, sträcker ut sin hand emot mig

och för den sekunden väljer jag

att vara med, att vara dem

och inte känna smärta

inte gråta tårar

eller låtsas vara någon annan

för den sekunden

då väljer jag livet

som det borde vara