vi finner vår mörka lilla ängel ensam i ett litet hus på landet
där hennes blick söker svar på tillvaron i flammande lågor

fröken mörk sitter framför en kamins sotiga glas
omfamnande sig själv
sina ben

de vita benvärmare kittlar hennes armar
påminner henne om livet i allmänhet
men nu skulle hon ändra sig

varje dag behövde inte ha sin egen plåga längre
det var dags att försöka tänka annorlunda
positivt

och varför inte
vad hindrade henne
var det inte bara hon själv med sitt mörka grubbleri
hon hade lärt sig någonstans att tankar kunde bytas ut
tråkigt kunde bli lugnt och allt skulle bli bra
om hon bara ville

hon somnade där
med ett leende lekandes i mungipan
och då vet vi

att det är dags att lämna henne ensam