Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  från 2003


Jag vill inte ha det Heliga Landet!

Alltid målet
Vid horisonten
Ständigt där borta
Aldrig här

Alltid laga
Mat för två måltider
En för i afton
En för vandringen…

Gud, jag är trött
På att höra barnen gny
Med ömma fötter
Och solbrända axlar

Och jag är verkligen trött
På att gå i säng
Med drömlös vetskap
Uppbrott i dagningen.

Jag bryr mig inte
Så där värst om löftet
Kan vi inte, snälla,
Bara stanna och ta

Detta land är inte sämre
Än något vi gått igenom
Detta land bedömer jag
Gott nog –

Snälla, snälla, snälla,
Min skäggige man
Säg oss imorgon att Gud
Befaller oss att stanna.




Fri vers av Åsa Gustavsson VIP
Läst 449 gånger
Publicerad 2007-02-20 12:06

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Alvglans
Så bra.
Kan tänka mig att det var så.
Känner igen mig som den som vill
slå sig ner, finna ro i något beständigt
inte bara vara på väg.
Som vill packa upp sina ägodelar och bara leva.
Har aldrig tänkt på det, på detta sätt förut, men
vilken uppoffring det var för dem,
och samtidigt ett sånt äventyr att
få följa med Honom.

Riktigt Bra
och det känns kul att jag hittade din sida!
/c
2007-02-20