Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  foto: Mikael Ejdemyr


Boërosia & hennes poet

                                                                       1

Där står hon nu i mörkret den tystlåtna
med två stora kopplade långhåriga
musikstycken intill sig
hon blottar sitt vänstra bröst
            hon för undan sitt hår
en liten fjäril flyger bort
         över hennes mjuka nakna skuldra

               drömda             
                                          glömda
drömma den plats
glömma den plats man befinner sig på
eller bli medveten om den
utklädd till dumbom Ingen
stillsamt rökande mild marijuana
i Carolikyrkans bänkrader

poeternas stad            glöm inte poeternas stad
vem är alltjämt i färd med att bygga en helt egen stad
vem är inte         vem har någonsin varit
så många röster / så många gåtor
ansikten rullar förbi babblande
här en liten figur med krokodilansikte

         jag föddes inte
inte i Venedig under karnevalen 

         poeternas stad
gatans vilda Sångare inte komna än
så många hallucinationer som nödvärn
         så mycket skam
starköl på en trång krog: samma gamla innehåll
ansikten: lika fräscha än

Boërosias mun närmar sig hennes tunga rör sig
om hennes tunga rör sig är jag bara
bara lust eller rast eller en drucken röst

söka samma sak som man flyr från

hem till ingenting

läckergommar lögnhalsar sötnosar i folkvimlet
en mjuk skönhet vänder sig om
berusningen dämpad
milda Sångare vandrar sakta förbi
ljudet av nakna fotsulor
ljudet av nakna själar

                                                                                 2
Semester      :      jag går inte ut jag går in
Poet-in-Residence                                   
                                               hahaha   
andra flyttade härifrån
jag flyttade in i mig själv
jag bor här i livets mening
mitt långsamma öde en kort historia
jag bor i mig själv
var jag än är

i hiphopkällaren Gazell Club på Lilla Brännerigatan       
                       en hälsning från en avliden? åh
ljuslågan rör sig från sida till sida
en vind blåser sakta inne i glaskupan          

mörker över stadens historia över stadens befolkning
mörker över traktens griftegårdar
         över nedlagda militära övningsfält
mörker över förbrukade textilfabriksbyggnader

                       från textil till text

            staden en dikt 
                                           som inte är färdig

vid vattnet avtäcks en skulptur
som föreställer en lång poetisk tystnad
den har inget namn men kunde heta
         Poet-in-Resistance
                                                    

 




Fri vers av mikael ejdemyr VIP
Läst 3192 gånger
Publicerad 2007-03-18 01:31

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


objekt3
nu läser jag den igen med nya ögon
och jag förstår inte min längtan efter mer (men jag känner en saknad efter en svängighet, en ton från dansparken djurparken)

och jag tycker om hur du landar
jag uppskattar öppenheten det
särade slutet

och i klassisk anda vill jag påstå att borås kön öppnas för mig som en gatuhora särar på sig själv
och jag hittar till ljuset innan gryningsljuset och
jag tar en öl i annelundsparken (jag växte upp där bland de skadeskjutna vita älgarna)
och går inte vidare.
2009-06-10

Göran P Rödholm
Jag har inte varit i Borås men jag har nu varit i de här raderna:

\"Jag har inte bott nån annanstans
ingen annanstans än
än i mig själv\"

och det räcker långt.
2008-02-05

  mapleleaves
\"Ljudet av nakna fotsulor\"


önskar att det var jag som skrivit det.
2008-01-27

objekt3
Jag känner igen mig
men tycker att du kramar för lite ur Borås
eller för lite ur arkitekturen
Spä På Mer (åt något håll) haha

\"Ur bion strömmar en stor flock\" - fick mig att tänka på Orion.

men jag känner igen Borås och jag vet vad du målar. Snyggt diktat, trots kritiken :D
2008-01-14

lodjuret/seglare VIP
\'se bilden\' finns det en bok som heter, om den inte blitt skriven förr kunde du kanske har dragit upp riktlinjerna
jag har aldrig badat i Borås, eller ens gått på bio där och jag antar att det inte liknar en bombad ödetomt från andra världskriget i sjuttiotalets Hangö

att bilder berättar något brukar kännas viktigt, här berättar din text olika saker, även om budskapet ligger något i lönndom

läcker bild, önskar jag vore lika orörligt rörlig som damen i fokus
2007-12-12

systra
Det enda hemmet som är bestående fram till döden är i en själv....kom på det tack vare dig....TACK!
2007-08-29





  < Nästa text
< Föregående