Det regnar över Mariaberget
över Sofia kyrka
och över Junibackens sagohus

En tom cykelslang hänger
livlös från en himmelskupol

Det luktar nybakad crépe

Från ett nysprucket moln
gungar en flicka
vickar på tårna och sjunger

Kanske är det som livet är mest
nattens stjärna syns ej om dagen
innan solen vaknar i väst
är den svunnen, vilse och tagen

Du och jag, i ett töcken
av vår ensamhet
Så tillsammans, så allena
himlens hemlighet