Vi sitter i filosofiska fakultetens restaurang. Det är lite att ta i att kalla det för en restaurang, de fixar till med cevapcici, pljeskavica, shopska sallad och så finns det tre sorters rakija. Dubbeldestillerad serbisk rakija på plommon, honungsfin gul makedonisk rakija på druvor och whiskeyn av all rakija; aprikosrakija från Vojvodina. Det finns även ett antal ölsorter från hela vårt socialistiskt broderliga land. Bara för att nämna några så kan jag säga att de har Lasko från Slovenien, Karlovacko från Kroatien, Sarajevsko från Bosnien, Niksicko från Montenegro (min personliga favorit), Skopsko från Makedonien, Jagodinsko och Jelen från Serbien.

Det är egentligen en högtidlig dag. BM har uppmärksammats än en gång med en av de största utmärkelserna som man kan få. Allting har dock sitt pris. Priser kostar. De kostar en vaselinsmord analöppning i vädret så att alla kan stoppa ett finger eller två och gräva fram från din inre honung. Din "själ".

BM är förtvivlad. Gnider ansiktet med sina björnhänder. Hela "restaurangen" är full med olika typer av apor. Kommunistiska, riktigt kommuniska, spionapor, stalinistiska, råttapor, riktigt onda apor och filosofer. BM reser sig upp och man hör hur stolens stålfötter gnisslande glider på marmorgolvet efter att jäveln puttat iväg den.

- Orden lever i poetens kropp och äter upp hans hjärta, såsom örnen hackade ut Prometheus lever. Orden blir "mots carnivore" (ett rovdjurs ord). Poesi skrivs med ens eget blod. Vissa ord är oriktiga, men riktig är blodet, skrivandets smärta, sa jäveln och gick sin väg.

Jag visste att jag måste låta honom gå. Helt uppriven gick han genom hela "restaurangen" från ena änden där vi satt mot utgången. Sparkade till stolar som kom i hans väg och ropade svordomar mot pateterna på sedvanlig serbisk vis: knulla din njure, knulla ditt kors, knulla din partilegitimation, knulla din morsa, knulla din syster, knulla din eld . Sedan gick han ut genom dörren.  

Vad göra, var min fråga. Min vän BM; vår Hamlet.  För som han sa: för Hamlet är världen ful och oförståelig. Jag minns som han sa en gång: Den store författaren anar riktigt att varje människa, som är bättre, som har mer känslor och mer medkänsla, blir bortstött från gruppen. Hans leverne blir bistert, fullt av laster och ondska och det finns bara en väg på vilken denna människa kan bevara sig själv och det är genom Hamlets väg. Min vän BM; vår Hamlet var borta,  och jag har aldrig varit riktigt bra på att hantera besvikelser och känslor i övrigt.

Jag fortsatte sitta på "restaurangen", drack Pelinkovac shots (Campari kan suga kuk) med blicken fäst på ytterdörren. Och ljus kom in i "restaurangen", ytterdörren öppnades och en liten råtta klev in. Mina ögonbryn spetsades till, jag fokuserade min blick lite mer koncentrerat på råttan som kom in för att vara riktigt säker och tillsist när jag var absolut säker ropade jag: SLAVKO! hej Slavko var har du varit, kamrat Slavko, kom, kom sätt dig här! (Kamrat Slavko, chefredaktören, hade kommit till "restaurangen", hahaha haha ha) tänkte jag för mig själv.

- Hur är det Slavko? frågade jag.
- Jo, tack, det är bra.      

Så vi satt där i "restaurangen", jag och Slavko, och jag såg direkt att han var på riktigt bra sprithumör. Jag kastade Pelinkovac flaskan rakt in i väggen och ropade efter kyparen, sa till honom att bringa oss riktig sprit. Råttan Slavko är ett riktigt byråkratavskum, en snyltare som har tillgång till det bästa av det bästa utan att själv bidra med något alls. Hans status, hans obetydlighet på det stora hela, gör honom osynlig i den labyrintiska statsapparaten. Han gör vad han behagar helt enkelt, varje boks publicering, varje boks vara eller icke vara, ligger i hans händer. Efter varje publicerad bok i stan följer ett stinkande spår av rövslickeri och kuksugeri, både bildigt talat, i pengar och på riktigt.

Det var ett riktigt lågvattenmärke på vår diskussion... Jag satt där, kokade inuti, och samtalade glatt med råttan. Jag väntade på att han ska supa sig tillräckligt full för att tappa förståndet. Till sist någon gång på kvällen, runt klockan 10, var han färdig. Jag tog råttan under armen och gick hem till honom. På vägen dit köpte jag 5 liter bensin, tejp, nålar, en sax, en kniv och burek.

När vi kom till råttans hem, som naturligtvis var tomt eftersom råttan inte hade någon permanent partner, slängde jag honom på golvet och gick för att leta efter en bra stol. Hittade en som såg rätt så stabil ut och placerade den i mitten av foajén. Jag lyfte upp råttan, satte honom på stolen och tejpade fast honom. Sedan gick jag och la mig att sova.

När jag vaknade på morgonen hade råttan inte vaknat till än. Jag satte på kaffe och tog fram burek(en) och åt medan kaffet kokade. Tog en porslinskopp från skafferiet, hällde upp kaffet och tände en cigarett. Jag gick fram till råttan och viskade milt och ömt, Slaaavko, Slaavko. Han vaknade. Vad tänker man när man plötsligt upptäcker att man är fastbunden med tejp på en stol? Man tänker, naturligtvis, att det inte är sant. Jag drämde till honom, så hårt som jag kunde, och samtidigt som han började förstå vad som höll på att hända, började han även grina av smärtan han kände från mitt slag. SLAVKO råttan min! God morgon!

Medan han skrek och gapade gick jag fram till påsen med varorna som jag köpt. Jag tog fram nålarna, närmade mig råttan och greppade hans huvud. Medan jag höll fast hans läppar med mina fingrar på vänster hand började jag långsamt sticka nålarna med höger hand så hans underläpp och överläpp blev fastsvetsade med nålar.

- Nu så! Ropade jag till, du tycker att BMs dikter är plagiat? Du tycker att dessa ord som kommer från det helvetiska djupet av en mänsklig själ är stulna? Låt mig påminna dig om dem:

Hyllning Till Elden

I

Den har ingen
Förutom mig och solen

Är dessa ord, är denna eld stulen?; sa jag till råttan medan jag tog saxen ur påsen och jag upprepade det som ett mantra medan jag klippte av hans fingrar, en efter en.

II

Den uppenbarar sig för luffaren
uppenbarar sig för den sluge
uppenbarar sig för den förälskade

Ingenting är förlorat i elden
Det är bara begynt

Är dessa ord, är denna eld stulen?;  upprepade jag som ett mantra medan jag tog fram kniven ur påsen och började kapa hans vänstra hand.

III

Vid eldens utkanter
tingen som varken lyser
eller har några andra utmärkande attribut
varar i andras tid

Fågeln som ensam utgör en flock
flyger upp ur den

Tag en handfull färsk aska
eller vad som helst förgånget
och ni kommer se att det ännu är eld
eller att det kan bli

Är dessa ord, är denna eld stulen?; upprepade jag som ett mantra medan jag kapade hans högra hand.

Medvetandet om Glömskan

Hoppet är en lyx. Den eviga natten i blodet
Hotar det inbillade ögat med blind mur.
Å eld mörk bakom dig själv, som om vore den förste
Att älska så älskar jag, kan inte komma ihåg.

Vet jag det jag visste vet jag det jag veta skall:
ensam skelett förlorad namn
underbart anpassade med tomheten som minns
blommans karghet och vinterns karghet

Jag är den blommans orolige älskare
Blomman som lurar ur mig solen och tomheten
Förvandlar mig till näktergal, när olik världs-
landskap rör mig vid och förvandlar till stoft.

Men med glömskan har jag världen behållit och håller den
För all tid av tid och stoft
Å var är de platser som sätts i rörelse
När vinden blåser? Var ilar min stjärna?

I onödan suktar lågtsinnigheten dikten! Knäböjd
Läser landskapet som öppnar sig
I väsendet i stenen tom där gömd är
Den sista stjärnan vars lyster ej bedrar

EJ BEDRAR! EJ BEDRAR SLAVKO! I åsynen av Slavkos lemmar på golvet i sitt blod, i betraktelsen av hur hans avskurna händer och fingrar hoppade och plaskade i blodet, kände jag ingenting. Ett stort ingenting fyllde mina lungor, ett stort tomrum belägrade mitt hjärta. Jag kände hur mitt hjärta lämnade mig medan jag tog fram bensindunken, medan jag sakta öppnade den. Jag kände hur mina skälvande händer trivdes i hatet som drev dem framåt mot råttan medan jag hällde bensinen över den lemlästade, nedskitna och nerpissade råttan Slavko. Jag tog fram min 250$ tändare, tände på fanskapet och gick därifrån.

Ordförklaringar:

*cevapcici = grillade och kryddade köttfärskorvar från Balkan
*pljeskavca = grillad och kryddad köttfärsbiff från Balkan
*rakija = brännvin från Balkan
*shopska sallad = sallad med tomater, gurka, paprika, lök och fetaost (samt lite olja och persilja)
*Burek = paj av filodeg fylld med ost eller kött