Varför känner man sig ibland borta hemma och hemma borta?
Maken, som försöker hjälpa till med filosoferandet föreslår:
- ”Hemma” är där man får bekräftelse.
- Men, protesterar jag, man kan känna sig främmande mitt i översvallande bekräftelse och hemmastad bland främlingar.
Maken gör nytt försök:
- ”Hemma” är när man är delaktig.
Sonen, som nu blandar sig i diskussionen, säger:
- ”Hemma” det är där man är älskad!
Själv hävdar jag att ”hemma” är igenkännande. Geografisk och socialt, men framförallt när man i en annan människa känner igen sin egen verklighet.
Men du som läser…nu är frågan: - Vad är hemma för dig?