Jag ser dig sittandes, du stirrar bort mot horisonten.
Man ser på dig att du drömmer dig bort till den världen, där du var menad att leva. Ja där ditt liv skulle ha en annan betydelse. En stor sådan!
Men när du sitter här nu, vid strandens kant och drömmer dig bort.

Så ser jag på dina läppar att du formar ett dystert leénde. Jag önskar att jag kunde göra den bittra verkligheten vi lever i till den världen du söker efter, ja till din värld. Där du faktiskt är uppskattad för den du är. Jag önskar att jag hade förmågan att förändra och skapa lycka.

Men den bittra sanningen är den, att jag inte kan annat än att ge dig ett leénde,
och hoppas på att det lyser upp din vardag.. tillfälligt iallafall.