Diktandet är som havandeskap

Först får man en idé någonstans ifrån
Den smälter samman med ens inre tankevärld

Så går man havande en tid
Man vet att man har något inom sig som ska ut,
men man vet inte exakt hur det ska te sig

Orden och formen bearbetas och växer

Så börjar födslovåndorna
De varierar i längd och intensitet från gång till gång

Texten värks fram

Och så en dag finns den där,
fix och färdig!

Och man betraktar den lyckligt...