Skrikande och förvirrande
Släpp allt
låt det vara

tröttheten kryper runt och griper tag
drar ner mitt inre
tills mina lungor inte orkar andas

trots att min kropp är lätt
bär inte på något
så faller den genom betong

om man kunde lära sig att älska regnet
skulle jag slåss för överflödet

men nu står jag här
hårt
fast
rotad
i något som inte existerar
mer än i en omkrets
som handlar om mig själv

är du blind
eller
ser du inte att jag lider 
utan att blöda

"låt stå"
som på en gammal svarta tavla
med ett minne om skolan
kommer jag bli gammal
fast rotad
utan minne
i regnet

men

av erfarenhet
har jag lärt mig att dölja det bra
så det syns inte...