En liten flicka sitter i gruset. I hennes kupade händer ligger dussintals småstenar. ”Hur många barn får jag när jag blir stor?” frågar hon medan hon försiktigt väger gruset i handen. Så kastar hon upp dem i luften.

Istället för att stenarna ramlar ner på hennes upp- och nervända händer fortsätter de uppåt. Likt kometer färdas de i rymden och varje småsten bildar en egen värld, den ena skönare än den andra.

”Hur många barn får jag när jag blir stor?” Det är det ingen som vet eller någonsin kommer att få veta. Men svaret är: många!