genom fönstret i staden
fyller regnet människors kroppar
med något
man aldrig talar om

det är så tyst i tunnlarna och du andas inte
när fläktarna upphör
stannar liv


jag lovade honom en gång att samla
alla bilder jag fann längs gatorna
de blev en kanna av bläck bakom hjärtat
men du ser bara hud


genom fönstret i staden
passerar vi varandra
övernattar
bland fastvuxna själar


jag samlar allt
som tyder på liv

vildröd oktober
i mina händer