I min livliga iver
jag i kärleksstigen kliver
söker ständigt vidare...hoppfullt letande..sökande
ordagrannt som ett förökande.

Jag ser i mina anteckningar just nu
jodå, där finns säkert du
mycket namn,bara namn..plus kärleksord rent av nått på latin
såna är nått som e fin
ord som knyts samman till ett..bildar mening..skrivas ömt
snart har jag på orden tömt.

min vän,min vän..du kan inte detta ana..känns väldigt svårt
orden känns kanske hårt
Men tro inte jag ger upp..icke alls. Låter orden flöda.
låter pennan nästan blöda
Aha...känner något igen...pappret..pennan..ljus..mig
kolla..kortet på dig!
flera år sen...men,min vän..du finns där...
erkänn...en gång i tiden var du mig kär
Jag fick minsann allt...men så plötsligt var de nått som sprack
tog bara å stack.
Ja,ja..visst,visst..den kloke erkänner sina ord
den fege gömmer alltid under ett bord
skamsen som en feg hund
lurar väl en liten stund?
Ha,ha..min vän..kom till mig...så gör vi de
passonerat amore..vil inte \"vänta å se\".

Mitt liv,mitt leverne är de samma
kärleken ska vi damma.