Vi sjunker ner i fredagsfotöljen, stolta.
Det är färdigstädat och klart.
Till och med jobbet är glömt.
Vi tittar på en välgörenhetsgala på TV,
njuter, inser betydelsen.
Men nästa dag på väg till systemet,
för att fylla på, tittar vi i marken,
när vi passerar en alé
som skulle nöja sig med ett leende.

Tänk...

Givmildheten är stor mediale bror,
har så varit genom år av galor.

Det hade räckt med mindre
för de som finns framför våra fötter.

Men vem orkar sopa framför dörren,
efter att ha städat hela lägenheten?