En svag doft
sveper över mörka ängar



Jag hör inte de första
men ser att de skriker
(alla har lärt sig att osynliggöra)

Jag ser inte de andra
men hör deras lemmar vridas
(det är ingen som vill kännas vid)

 

På den sista lägerplatsen
färgas mina tio siffror av tundrans sång
när jag lätt vidrör
en tunn metallhinna
från ett bränt foster

Reträttvägen är en grimas 
från den odödliga skökan -
hon som alltid lockar till sig de Styrande



Jag har avskurit mig från meddelandets terror
och det kan nu endast leda mig vidare
till de Vita Pelarnas eftermiddag