jag ville greppa det
som fattades mellan oss


vi är dramat
dömt till tragedi


jag trodde aldrig på dem
som drevs till vanvett av kärlek



nu springer jag naken
ensam
i skogarna om natten


jag ska aldrig lämna dig
i tanken


rör mig igen
när mina skuldror läkt
mina vener pulserar
och mina fingrar är hela



när vildvittrorna slutat
viska mitt namn