Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Till minne av en kvinna jag en gång var personlig assistent åt...


Inploderad

Jag såg hur du inploderade

såg hur varje sprängning

förgjorde din kropp och själ

hur du blev ett vrak av

ditt forna jag

.......

Hade jag vågat

så hade jag funnits där

 vid din sida

försökt hålla din hand

men

 allt var så kraftfullt

och jag blev så rädd

.......

Nu är du bara stoft

som vilar tryggt på en

kyrkogård

och andas fuktig jord

.......

du har funnit frid

även jag

 som såg på har

funnit

sinnesro

.......

Hemskt?

Kanske det...

men det var en önskan vi alla hade

att du fick gå fri

utan själslig smärta




Fri vers av NågonAnnans
Läst 720 gånger
Publicerad 2008-03-15 18:08

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  tramp
fin

döden behöver inte var det vi fruktar mest.
2008-03-20

  tramp
fin

döden behöver inte var det vi fruktar mest.
2008-03-20

sunflower
Hon tackar dig för din tid
2008-03-16

mjuk
Åååh så vacker. Precis så är det. Och att dö är ibland en befrielse både för en själv och omgivningen för smärtan försvinner.
Tummen upp :))
2008-03-15

Lyckohäxan Enediel
Det vackraste som finns är att känna den friden en plågad själ finner när den dör...då är döden riktigt vacker!
Väldigt fin text det här!
2008-03-15





  < Nästa text
< Föregående