Lekte vi ovetandes
vid långsmala grynnor
till skuggkanters viskande bris

Eller visste vi alltför väl
att nattens månstigar slutligen
finner de till stiltje svurna seglen


Dessa sommardagar
när uppdragna rågångar
alltid verkar falla samman


De små vågornas linjer i stranden
ritar tvekande minnen av hamnar
där rösterna en gång for vilse

Jag lär mig så vandra ut i havet
medan vindarnas sandstoft
fångar alla betvingade eder