Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inga Kommentarer


Mitt falska väsen
angriper ensamheten
den fadäsartade dygden jag är

I N G E N T I N G

och därmed det mesta;

smärtorna är så många
när man inte vet ett skit om sig själv
och erkänner, inbjuder
till skimrande hårklyveri, det här
text, en djävulsk paradox ett försök till att
blotta mitt bröst.

Att vara farlig för mig själv, frivilligt
Lämna mitt skändade kadaver åt gamarna
Att låta binnikemaskarna konsumera mig
Likt tiden och med den omedvetna
Pollineringen som följd, dödar mitt anlete
Med lovsånger om glömskan och tiden.




Fri vers av isidore
Läst 446 gånger
Publicerad 2008-06-15 03:06

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  Trast
Jag lämnar en kommentar ändå. Lysande självrannsakan!
2008-07-19

  Liina Märg
obduktion i levande tillstånd. en levande begravd? vackra kadaver..
2008-06-18

Tess the mess
Du genomlyser själen och ställer dig utanför i förakt. Ärligt och starkt skrivet. Jag känner igen mig i detta.
Fint fångar du det märkliga man gör i att lämna ut sig själv heeeela tiden i ord. Trots att man ibland skräms av det man tvingas lämna ut..
2008-06-15





  < Nästa text
< Föregående