Jag älskar livet paradoxalt det kan vara
en oerhört vacker kyrka
eller en flicka som är lika trasig som jag
jag skall väl
försöka ta emot verkligheten med öppet slutna armar
med stoisk tystnad i membranen.

När jag tänker på allt som är som det är
alltså det här frammanas i luften omkring mig en
genomskinligt metallisk bushidosfär,
jag skall gå mot mitt öde,
alltid redo för döden
eftersom då är allting vackert
det är min lilla överlevnadsdrift.