Jag bekänner allt
och så kom jag hem

jag hade tänkt,

jag bekänner allt, villig att bortse från allt
bekänner allt, eller när det passar sig

idiotisk, tvångsteatrala schablonpsykoser
påhitt, ni kan glömma att ni får suga min kuk

villig att bortse från allt
i stånd att gråta

från ett rep kring halsen

eller den iskalla levande döda vilan
i den bottenlösa brunnen i verklighetsdrömmen

Beskt kanske

men Werther-lösningar
kan inte på något sätt

vara trista tillställningar

Akta er
rosen är rutten
rosen är rutten i taggen

den spinner nät av frost kring hjärteroten
spinner på
den evolutionära meningslöshetskänslan

jag lever inte länge, lever nästan inte alls
den snart kommande istidsutopiska
kraften anländer, känslor avlider vid 150 minus
jag har ingenting emot is, den är vacker.

Hur det kunde bli
sakligheten har ju ingen känsla
objektiviteten är en egoism, men det är allt annat också

jag är ju känsla så

knäsvagheten

inför gudarna med pärmarna
hade inga öron inför en maniskt
sanningssökande självmordskaraktär.

Jag som de kallar mig,
går visst under namnet gåtan
bor i skogen

ger vem som helst kärlek

kysser könen

kastar stora andars ord i i tankarna

på förbipasserande

älskar så in i helvete.