Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Blev en text till. tack för alla uppmuntran. ni är så snälla. jah förstår det inte.


Meningen med livet är acceptans

 

Hur den ilande tanken mal genom natten

 

den psykotiska månen

 

vem vet

 

om eller vad

 

den gör eller ser?

 

I djurens oskyldiga blickar

är hunger natur

och inte grymhet.

 

 

Innersta

innersta

zen-grotta

 

 

Där att "må" och begreppen

långsamt blir till tårar

blir till tårar och till tårar

med tiden tar de slut

det finns inget att gråta över

 

meningen med livet kommer aldrig tala.




Fri vers av isidore
Läst 593 gånger
Publicerad 2008-07-28 18:41

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Eva Enjebo/Drugge VIP
Fantastiskt bra skrivet
och berör
2008-08-09

  Murphy
du får det att låta så enkelt men samtidigt omöjligt, du får folks hjärtan att slå fort. du måste set till att publicera dig och inte vara så lat, lägg ner drogerna
2008-08-06

Carola Zettergren
Bokmärks!!!!
2008-08-05

Nina Ahlzén
Äntligen en verkligt läsvärd text, det var inte igår.
2008-07-29

  Melona
Du,

är så rakt på,
och skriver meningar om livet som tar en evighet att genomskåda och du väljer, skapar ordföljder där det verkligen händer något


ja, vem vet?

Avslutningsraden är ett skarpt skott
av sanning, för alla oss som förtvivlat söker den!

TACK, du skriver; är glad för det!
2008-07-28

Larz Gustafsson VIP
Meningen med livet är att lära känna Honom som är Livet.
2008-07-28

mayhem and order
Din titel är min sanning....när den handlar om allt jag inte kan påverka. Det hade stänkt salt på skärmen om jag kunnat gråta för du skriver magiskt skört, vackert och vemodigt. Acceptans i ord, i själ eller zen-grotta. Tack snälla!
2008-07-28

Nina Ahlzén
så starkt och grymt bra, "I djurens oskyldiga blickar

är hunger natur

och inte grymhet." Just så! Och; "meningen med livet kommer aldrig tala." Det är den råa sanningen, tror jag.
2008-07-28

  ej medlem längre
Den här var fin - från titelns provokation till sista radens slutsats.
2008-07-28

isidore
jag skall försöka, men jag kan inte tänka mig något annat än att skjuta huvudet av mig eller skriva. och det finns ingen marknad för min poesi och den är för dålig, så jag kan lika gärna ta fram geväret. men som sagt, hoppet är ju tyvärr det sista som överger. jobba? prata med folk som jag inte förstår något av? äcklas av allt som andas? är det ett liv? ja det är det väl om jag också andas, men jag är väldigt tveksam till om jag tänker fortsätta med det.
2008-07-28

Tess the mess
hur du skapar från det djupaste ondaste och gör det till något vackert.
sluta aldrig skriv. sluta aldrig hoppas. du har liv i dina ord.
2008-07-28

isidore
Nej på dig själv, jag spekulerar, vilket man borde göra om man vill tänka på riktigt.
2008-07-28

  ej medlem längre
Nej, de djupaste lagren i tillvaron når vi nog först i tystnaden. Då vi verkligen vågar släppa alla tankar och föreställningar och möta det som finns "innerst inne". Jag kallar det "Det Gudomliga", andra kallar det något annat. Men det finns där. Det är jag fullkomligt övertygad om. Och i djupet är också havet enat, lugnt och stilla. Det är bara vågtopparna som skiljer sig åt.
2008-07-28





  < Nästa text
< Föregående