Det eviga

försvarsarbetet

kring den egna personen

är den fria viljans motbjudande härstamning.

Världsanden; dödsdömd

verkligheten alltmer

ett illuminerande vakuumlås .

Döda mig! skriker det.

Jag är rädd.

De stinker något fabulöst

ur avloppshålen, andetagen

liksom vibrerar luften

i bitar, att andas orden

som skämda partiklar.

Partiklar från offer till offer

ut ur porer byter

den latenta dynamiten

kraftigare, snabbare

fallfrukten, slagget

den plebeijiska träcken

luften.