Det abstraktas makt

är att existera

bara som en vindpust

isen

så vidrigt vacker

Hur skall jag ta vägen?

Naturlagen kastar med hånleende ormläppar

skrikande spädbarn i hetsblå religiösa eldar.

Vem jag är?

Sjunker ihop i en pöl av infekterat blod

ingenting

är vad det verkar vara

frosten

så djupt rotad

i vildjurssjälens antiklimax

måste

ut ur huden

eller gå under

genom ormar i vener

genom orsakskedjans oantastlighet

inte bara oanträffbar, ond

diamansyn, Isoldedolken

genom köttet, spricker upp en bubbla

vem ler?