Så himla skönt!
Så himla, himla skönt.
Jag njuter av att leva mitt liv. Nästan i varje ögonblick känner jag mig lyrisk över att jag kan. Jag vet hur man gör. Jag ler när jag skriver detta. Ler över känslan av triumf som bor i mig.
Det känns som att jag kan jonglera med var känsla. Ibland ha många i luften samtidigt. Några är mäktiga, tunga och kräver kraft, både att fånga och att kasta upp. Andra är lätta som snöflingor, inte helt lätta att fånga och få iväg de heller. De oformliga tog det lång tid att få ett grepp om, och fin sving på. Men nu när jag ser dem i deras omlopp, njuter jag.
Kasta dem högt upp och se dem rotera åt olika håll, tillsynes okontrollerade, den ena efter den andra, och se dem i fritt fall utan att bli rädd…ner i min utsträckta hand. Fånga dem i tur och ordning, känna på dem kort, och kasta iväg dem igen. Fånga en bakom ryggen… bara för att jag kan. Ställa mig på knä och leka lite med dem. Det känns nästan som att jag vill prova att ställa mig på händer… det skulle vara roligt att kunna göra små korta kast med fötterna.
Det bästa som finns är slutet… när jag fångar dem en efter en, jag har lite olika varianter på hur jag fångar dem, och sen stå där med allihop i min famn. Lite utmattad efter att ha varit fokuserad och koncentrerad, men triumferande. Jag tappade inte en enda. Jag känner dem var och en och jag ser hur de skiner.