Min älskling frågar om jag älskar honom. Mitt hjärta frågar alltså om jag älskar honom? Han behöver veta idag. Det är en sådan dag.

Återigen funderar jag på vad ”älska” är. Funderar på hur jag ska svara.

Ska jag säga att när jag ser in i hans ögon så känner jag energin flöda i mig?

Att ”tjong”, så rusar det till i hjärnan?

Att våra hjärnor är som två magneter med olika poler?

Tjong, så sitter min hjärna fast i hans, eller är det hans som sitter fast i min?

Nej, det är väl inte att älska?

Ska jag säga att när våra hjärnor är förenade, så är det som ett flöde av liv, som förefaller ha varit där hela tiden, för första gången lever och får form?

Inte är väl det att älska?

Ska jag säga att när våra hjärnor sitter fast i varandra så vill resten av mig glida ihop och helst in i honom?

Kallas det att älska?

Ska jag säga att när jag ser in i hans ögon, så tänds mitt inre? Det blir ljust och klart inga mörka skrymslen någonstans.

Vet inte, är det att älska?

Ska jag säga att för varje dos Honom, så har mitt sinne, kropp och mina känslor fått en injektion livskraft?

Tror inte att det är att älska?

Ska jag säga att han är med mig i vart steg jag tar, i mina tankar, i mina drömmar och i mina framtidsplaner?

Är det att älska?

Ska jag säga att jag vill att han ska vara precis som han är, att det är så fantastiskt spännande att han låter mig känna och smaka på hans inre, både hans hjärna, kropp och hans känslor och att han är perfekt operfekt?

Jag tror att jag ska säga så.

Och ”Jag älskar dig”.