han hade klätt upp sig med slips
vattenkammat det tunna håret

och rakat sig

nybaddad med aqua vera
glänste hans kinder ilsket röda
en fin kontrast till parningskostymen

den oklanderligt kritvita

i den ena innerfickan på kavajen
hade han en ny kvarting renat
i den andra vilade cigarrer

han ville möta kärleken
och då ville han se bra ut
så bra som det nu var möjligt

han var ju ingen ungdom

*

dagen efter var allt ett minne blott

herr larsson satt på en parkbänk i gryningen
och sov den oskyldiges sömn

tänderna var täckta av snus
och håret fladdrade vilt i vinden

kavajen var smutsig
nästan svart

liksom herr larsson

men det sorgligaste
var att han fortfarande

satt ensam