Jag vill stänga alla dörrar och fönster.

Inte släppa in nån mer idag.

Det var så tyst i natt.

Innuti mig.

Åter igen så är det dags att ta farväl, men sorgen över att du reser känns inte.

Det är tyst.

Och jag vet att jag ljuger för mig själv.

Jag vet att jag luras.

Jag vet att mina känslor försöker överleva

Så de låtsas som att de är arga på att du inte brytt dig om mig så mycket under dagen.

Eller åtminstone så har du inte brytt dig om på rätt sätt, tycker de.

De låtsas att de är irriterade på att du tjatar.

Och de hittar på att du är jobbig.

De ljuger och bedrar mig.

Alla möjliga och omöjliga anledningar till att känna sig förorättade kommer de på.

Och titta där, finns det inte en anledning att bli förbannad med, när du gick förbi utan att titta på mig?

Usch vad du är dum.

Kass är du.

Det är klart att vi blir ledsna när du är sådär, säger de.

Men jag vet att de bedrar mig.

Jag känner mina små liv.

Mina älskliga små liv, som inte vill erkänna hur ont det gör att du reser.

Men låt dem få hitta på och luras.

Låt dem få vara lite besvärliga.

Det är vi alla ibland, inga är fullkomliga, inte ens mina små liv.

Jag vill stänga alla dörrar och fönster.

Inte släppa in nån mer idag.