han kastade varenda sak han kunde finna
mot lysknappen i sina försök att släcka

och ju mer han kastade
desto mer var det som fyllde golvet
skräp och skärvor

herr larsson skrattade

inte nog med att han inte kunde träffa
den där förbannade knappen

han kunde inte heller gå därifrån
utan att skära upp sina nakna fötter

ibland var han bara så djävla härligt naiv