(1)
Utsikterna vid vägen var vackra.
Blåa himlen visade sig bakom molnen.
Solen sken och det var varmt.

mer än tio timmars resa med buss,
Den intensiva hettan den där sommaren,
Och min svettiga kropp,
Hade ingen otrevlig inverkan längre.
Jag var glad.

Gatorna var vackra och rena.
Människorna snälla och gästvänliga.
Ja, hon var där.
Hon som mitt hjärta klappade för,
Bodde i den staden.
Och jag var på väg till henne.


(2)
Utsikterna vid vägen var fula.
Solvärmen var otålig och jag hatade den.
Att sitta i den där bussen och svettas
Gjorde mig spyfärdig.
Gatorna var smutsiga och folktäta.
Människorna, nervösa, sura och motbjudande.


(3)
Nej! Staden var samma stad.
Människorna samma människor.
Gatorna samma gator.
Solen var samma sol.
Och utsikterna vid vägen hade inte förändrats.

Det var bara en sak som hade förändrats.
Bara en sak.
Hon bodde inte längre i den där staden.