lavendelblåa väggar
av jasminblomman som gror
dess blad som växer
och

gula moln


tegelstenarna snurrar
det finns upp och ned-vägar
genvägar

det vi kallar senvägar

men egentligen tar alla ting
sin tid.


vi varslas och varnas om
saker som kommer mot oss
när vi ska ducka och var vi bör stanna
se upp eller
ligga lågt

jag kommer knappt ihåg
sist jag såg

enbart mina egna timmars
tidvåg.


vår till sommar
vi somnar som små bin i
varandras armar
vaggas och delar

när vi andas
andras

sekunder.



andetag byter skrud
byter anletsdrag
och förvandlas

till nya val.



egentligen finns där inget stup
inget allt eller inget
inget "hoppa nu!"


egentligen tror jag på
att allt flyter
vid

längs med
och vi

vi är
mitt i.