jag har sprungit milslånga
trånga avgrunder
hunnit

jag har i skuggdammar
drunknat och försjunkit
i försvinnande
floder av ljus

jag har varit vita molnkorn
och svarta kolbrus

myrornas krig
i pyttelitet herravälde
har jag kvar

ingenting förutom
mina val

det är öppet för tolkning
sådan jag

är
barsprängd
likt silverfårad klipphäll

ta på min ljumma sten
känn hur även hårdaste yta kan kännas
gudomligt hel

hur den mest inbjudande frukt
kan bli den

som dödar
en.