Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

fröken mörk på en parkbänk


hon satt under den gulnande eken

gömd i dess skugga
vilade hon sitt oroliga inre
ville så gärna vara glad
men det var inte lätt

hon var en felletare
mest hos sig själv

men även hos andra

den svarta kängans tåspets
ritade ett hjärta i grusgången

fröken mörk
visste att hon ville

men hon visste inte hur

hon lutade huvudet bakåt
tittade upp genom trädets krona
alla lövens guldgula blad glittrade av solsken
och plötsligt log hon

det allra vackraste av leenden




Fri vers av Hans w-art Westlund VIP
Läst 511 gånger
Publicerad 2005-09-22 19:12

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


  ej medlem längre
Jag tycker jättemycket om din text. :-)
Che vita è....*ler* (vad livet är...)
2005-10-05

kath
fröken mörk, blir allt tydligare i det att hon möter kärlekens förtrollning en underbar erättelse om kärlekens kraft att ge livet åter dess färger och leenden .... jag ler stilla när jag läser ....tack
2005-09-23

Ola Rydberg
Jättebra även denna karaktär
jag fastnade för raden
den svarta kängans tåspets
ritade ett hjärta i grusgången
2005-09-23

  ej medlem längre
Här fångar du precis den bild JAG har av denna fröken, jag tror nog jag känner henne rätt väl
2005-09-22

  Bodil Sandberg
Jag vill också vara med i fröken mörks fanclub - tycker mycket om denna dam
2005-09-22

Cris
Fröken mörk blev ljus i ett slag. Fint. Så härligt beskrivet hur vi kan från att ha varit nere plötsligt utan förvarning le och känna oss lättade.
2005-09-22





  < Nästa text
< Föregående