vi får ställa oss som någon tror att det är
kärlek som vidrör olika delar
en efter annan klättrar vi ut ur fotografiet
iakktar oss utifrån en viss tid
ändrar på en arm, lägger till det förvånade leendet
nästlar in sig i evigheten på nytt
medan nästa blick gör om våran scenbild